Cirkulär ekonomi – hur kretsloppsekonomin förändrar våra liv

Mer än 50 miljoner ton hushållsavfall genereras varje år i Tyskland. En stor del består av värdefulla råvaror. Förutom metaller är plaster särskilt viktiga. Nästan varje produkt innehåller detta material som utvinns ur olja. En bil består till en fjärdedel av plast. Men även möbler, kosmetika, elektronik och framför allt en mängd förpackningar tillverkas av det. När dessa produkter når slutet av sin livscykel hamnar de ofta i förbränningsanläggningar eller på deponier. Endast en del återvinns. En stor slöseri.

Cirkulär ekonomi syftar till att intensivt använda alla material som en gång tagits från naturen och senare återföra dem som råvaror i tillverkningsprocessen. Exempel: En plastflaska fylls så många gånger som möjligt i en fungerande cirkulär ekonomi, krossas sedan – och används återigen som råvara för att tillverka nya flaskor eller andra produkter. Av åtta återvunna PET-flaskor kan man redan tillverka en fotbollströja.

Många länder skärper avfallslagstiftningen för att skapa slutna system. De vill bevara naturresurser och skydda miljön. En uppskattning från Europaparlamentet visar att växthusgasutsläppen kan minskas med två till fyra procent per år i en cirkulär ekonomi. Det finns också kostnadseffekter – cirka 600 miljarder euro kan sparas med systemet, vilket motsvarar åtta procent av EU-företagens årliga omsättning.

Cirkulär ekonomi är ingen ny idé. Den har i tusentals år varit grunden för mänskligt arbete och finns fortfarande i vissa utvecklingsländer. Allt från halm till köksavfall och djurens arbetskraft ingår i samma system. Med industrialiseringen och den efterföljande urbaniseringen trängdes denna hållbara ekonomi tillbaka.

Den brittiske ekonomen David W. Pearce introducerade den moderna idén om cirkulär ekonomi på 1990-talet. Den utvecklades ur konceptet industriell ekologi, som syftar till att minimera resursanvändning och stärka rena teknologier. Redan 1994 antog den tyska regeringen Kreislaufwirtschaftsgesetz för att främja återvinning av avfall. Principen "Cradle to Cradle" bygger vidare på dessa idéer, utvecklad av den tyske kemisten Michael Braungart och den amerikanske arkitekten William McDonough.

Fullständigt återvinning är ännu inte möjligt idag. Till exempel återvinns endast 14 procent av alla plastförpackningar.

Det stämmer att många använda material omformas och återvinns, men de resulterar ofta i produkter av lägre kvalitet. Detta fungerar tills restmaterialen inte längre kan användas – vilket kan ske redan efter några få användningar.

Vår avfallscykel är alltså öppen (open-loop), där material ständigt försvinner och hamnar i soporna.

Trenden går dock i en annan riktning. Forskare arbetar intensivt med att utveckla nya typer av plast som kan användas länge och så ofta som möjligt. Genom sitt arbete bidrar de till att sluta kretsloppet (closed-loop).

Begreppet "Cradle to Grave" beskriver en ekonomisk modell som hittills dominerat i de flesta länder: Råvaror utvinns från jorden och bearbetas. Detta resulterar ofta i produkter av låg kvalitet med kort livslängd, som snabbt hamnar i förbränning eller på soptippar. Principen "Cradle to Cradle" förespråkar däremot ett helt annat tillvägagångssätt.

Begreppet förknippas med tanken att varje material är utgångspunkten för en ny produkt. Detta skapar en evig cirkel. Det som tas från naturen förblir en del av systemet – utan kvalitetsförlust. När principen fungerar perfekt, uppstår inget avfall längre. För att idén ska lyckas måste dock flera grundprinciper uppfyllas:

Alla produkter måste tillverkas så att de varken skadar människor eller miljön. Det innebär att de kan delas upp i material som kan återvinnas och brytas ner biologiskt. Endast det som samtidigt är en näringskälla får bli avfall.

Stålet i en bil skulle alltså kunna återvinnas i en teknisk krets och bli en ny kaross. Plastmaterialet i cockpit skulle vara utformat så att nya produkter kan skapas av det. Å andra sidan skulle däck och slitna sätesöverdrag ingå i en biologisk krets. Material från naturligt gummi eller ekologiskt odlad bomull skulle brytas ner och kunna användas som gödningsmedel för nya växter. Naturligtvis skulle även dessa biologiskt nedbrytbara material återvinnas så ofta som möjligt i den tekniska kretsen.

Förutsättningen är också användningen av förnybar energi, till exempel genom vind och sol. För även utsläpp som växthusgaser eller kväveoxider är en form av avfall. Självklart måste även solpaneler eller vindkraftverk tillverkas enligt principen "Cradle to Cradle". Det innebär att deras komponenter efter livslängdens slut antingen ska kunna återvinnas i ren form eller brytas ner biologiskt utan att förorena.

En viktig aspekt av "Cradle to Cradle" är mångfald. För enhetlighet gör system sårbara – detta gäller särskilt naturliga system. Ett exempel är monokulturer inom jordbruket som främjar skadedjursangrepp. "Cradle to Cradle" föreslår därför att människan med sin kreativitet utnyttjar den biologiska och kulturella mångfalden på ett meningsfullt sätt. Varje produkt bör bidra till att bevara denna mångfald. Detta kan till exempel ske genom användning av lokalt tillgängliga material och flöden. Så kan användningen av regionala växter på deras ursprungsplats vara mycket meningsfull. Om de först måste transporteras över halva jordklotet som råmaterial, är det inte längre fallet.

Konceptet med cirkulär ekonomi är banbrytande, men det har en svaghet: det förutsätter tydliga och spårbara materialflöden. I verkligheten är dessa dock sällsynta. Ekonomin är ett dynamiskt och mycket komplext system. Därför kommer ren cirkulär ekonomi att förbli en vision.

Mer realistisk är idén om spiralekonomi, som är mer anpassad till verklighetens förutsättningar. Grundtanken är att material eller produkter från enskilda branscher kan användas under helt olika förhållanden. Ett exempel är använda förpackningar som på olika sätt kan bli råmaterial för nya tröjor och jackor.

I spiralekonomin är använda produkter alltså inte del av ett isolerat kretslopp, utan de utgör en plattform med oändliga användningsmöjligheter. Eftersom systemet därmed lättare kan hållas i balans, finns det mycket som talar för att spiralekonomin har goda chanser att slå igenom i framtiden.