På vägen mot en cirkulär ekonomi införde politiken 2020 bland annat förpackningslagen. Enligt denna ska alla produkter designas och tillverkas så att förpackningarna efter användning antingen kan återanvändas eller återvinnas. Målet är att omvandla plastförpackningsavfall – det som ofta betraktas som plastskräp – till högkvalitativa plastprodukter. Men när det gäller återvinningsbarhet finns det stora skillnader mellan olika plasttyper. Särskilt lämpliga är plaster som kan sorteras i rena fraktioner, såsom polyetylentereftalat (PET), polyeten (PE) och polypropen (PP).
Plasttyper och deras märkning med återvinningskoder
Få material är så närvarande i vår vardag som plast. Över 400 miljarder ton plast med olika egenskaper – flexibla eller fasta, transparenta eller matta, mjuka eller hårda – produceras globalt varje år.
För att skilja mellan de olika typerna finns standardiserade kortkoder, så kallade återvinningskoder. Dessa ger information om materialet och dess korrekta användning samt återvinning.
En översikt över de vanligaste plasttyperna
Polyeten (PE)
Med en andel på cirka 30 % är polyeten (PE) idag den mest använda plasten i världen. Enbart i Tyskland består över hälften av alla plastförpackningar av polyeten. PE finns i två former: hög densitet (HDPE) och låg densitet (LDPE).
Polyeten är mycket återvinningsbart, så länge det inte är bundet med andra plaster till kompositmaterial. Till skillnad från andra plaster återvinns PE ofta med bibehållen funktion. Från dunkar blir det nya dunkar, från folie blir det ny folie etc.
Polypropen (PP)
Polypropen (PP) är en hållbar och flexibel plast som liknar HDPE i sina egenskaper och struktur. Med en marknadsandel på cirka 21% är det den näst största fraktionen inom förpackningssektorn i Tyskland, efter PE.
PP är också i princip väl lämpat för återvinning. Det kan antingen bearbetas till återvunnet material för återanvändning eller smältas om direkt till nya produkter. I Europa kan återvunna plaster generellt endast användas för livsmedelsförpackningar efter ett utlåtande från EFSA (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet). Detta gäller i princip för alla återvunna plaster som kommer i kontakt med livsmedel. Eftersom EFSA hittills saknar tillräckliga data om r-PP från mekanisk återvinning, är materialet vanligtvis inte godkänt för livsmedelskontakt. Därför tillverkas hittills främst föremål som trädgårdsmöbler, parkbänkar och utrustning av r-PP, snarare än nya förpackningar.
Polyetylentereftalat (PET)
PET är främst känt som material för engångs- och flergångsflaskor för drycker. Men även många andra plastförpackningar består av PET.
När det gäller återvinning har PET i Tyskland den bästa återvinningsstatistiken bland plaster. Detta beror främst på pantsystemet för engångsdryckesförpackningar som infördes 2003. Så mycket som 99% av alla PET-flaskor samlas in och används som grund för nya produkter. PET kan återvinnas till högkvalitativa produkter gång på gång och behåller sina egenskaper även efter upprepad bearbetning. En ny PET-dryckesflaska kan till och med bestå helt av återvunnen PET.
Återvinningspotential för PE och PP
Att enbart återvinna PET kommer inte att räcka för att nå framtidens ambitiösa klimatmål. Den europeiska organisationen Plastics Recyclers Europe (PRE) ser stor potential i återvinning av polyeten (PE), den näst mest använda plasten i EU med cirka 9 miljoner ton per år. Trots att PE är lätt att återvinna, ligger dagens återvinningsgrad för lågdensitets-PE på endast cirka 31%. Enligt PRE finns det möjlighet att öka dessa siffror. Organisationen påpekar att plastfolieavfall fortfarande uppfattas som en svårhanterlig avfallsström, trots att Europa redan visat att återvinning av stretchfilm är fullt möjligt.
För att bättre utnyttja återvinningspotentialen måste produktdesignen i framtiden fokusera ännu mer på återvinning, samtidigt som befintlig återvinningsteknik behöver utvecklas. Organisationen efterlyser också harmoniserade insamlings- och sorteringsprocesser på EU-nivå för att öka både mängden och kvaliteten på det insamlade avfallet.
Återvinning av PP-flaskor, behållare och termoplaster blir också alltmer intressant och utgör en annan viktig del av återvinningsmarknaden. Med återvunnet PP kan en stor variation av slutprodukter för olika användningsområden skapas. Men precis som med PET-avfall varierar kvaliteten och skicket på det insamlade PP-avfallet. Ofta är kvaliteten på det insamlade materialet mycket låg. Därför är det nödvändigt att ständigt utveckla PP-återvinningstekniker och tillhandahålla nya tekniska lösningar för att fullt ut utnyttja återvinningspotentialen hos polypropen.
Högkvalitativ PE- och PP-återvinning med modern sorteringsteknik
Utbudet av förpackningar i PE eller PP är stort. Från kapsyler på dryckesflaskor och tetrapack till schampo- eller mjölkflaskor och rengöringsmedelsbehållare – en färgglad blandning av artiklar i olika färger, storlekar och former. Dessa hamnar, eftersom det i många länder saknas retursystem för PE- eller PP-flaskor, blandat i återvinningsbehållare, på återvinningscentraler eller i hushållsavfall och försorteras av sorteringsanläggningar. Den varierande beskaffenheten och de olika, ibland kemiska, innehållen i dessa förpackningar ökar kraven på sortering och återvinning.
Endast ett fåtal återvinningsanläggningar kan dessutom producera livsmedelsgodkänt PE-återvinningsmaterial. Dessutom finns det knappt några officiella godkännanden för PE- och PP-återvinningsmaterial för livsmedelsförpackningar. Därför finns det hittills knappt några köpare för dessa återvinningsmaterial.
Med rätt teknik kan återvinningspotentialen för PP och PE i framtiden utnyttjas betydligt mer. Moderna sorteringssystem identifierar och sorterar pålitligt plasttyper, färger, former, metaller och främmande material. Tack vare en utsorteringssäkerhet på upp till 99% uppnår de högsta renhetsgrader. Innovativ belysnings- och kamerateknik möjliggör dessutom identifiering av svårskiljbara färger och funktionella material som barriärflaskor eller tillsatser.
Sorteringssystem från Sesotec erbjuder till exempel återvinnare maximal flexibilitet i sorteringen, eftersom de kan anpassas och optimeras individuellt – oavsett om det handlar om sortering av flaskor, kapsyler eller plastkrossmaterial.
Slutsats
Sedan införandet av den gula tunnan 1991 och pantsystemet för flaskor 2003 har plaståtervinningen ständigt utvecklats. Förpackningar kastas inte bara bort efter användning, de används som sekundära råvaror för att tillverka nya förpackningar och förblir därmed en del av värdekedjan.
Insamling, sortering och bearbetning av förpackningar utgör dessutom en viktig ekonomisk sektor. Även inom politiken i Europa blir cirkulär ekonomi allt viktigare, vilket återspeglas i de strikta lagkraven på förpackningar och deras återvinning.
Men återvinningspotentialen, särskilt för PE och PP, är långt ifrån fullt utnyttjad. Många återvinningsföretag saknar fortfarande rätt teknik för att sortera olika plastförpackningar rent och producera högkvalitativt återvunnet material som kan användas i tillverkningen av nya förpackningar och därmed möjliggöra cirkulär ekonomi.