Aktuella faktorer som påverkar återvinningscykeln
Ropen på en fungerande cirkulär ekonomi blir allt starkare – både i samhället och inom politiken. Med en handlingsplan för cirkulär ekonomi och den plastskatt som trädde i kraft i januari 2021 har EU-kommissionen tagit viktiga steg för att minska växthusgasutsläppen och sluta kretsloppet. Detta skapar möjligheter, men också utmaningar för återvinningsindustrin.
I mars 2020 presenterade EU:s miljökommissionär Virginijus Sinkevičius en ny handlingsplan för cirkulär ekonomi. Som en av de centrala delarna i den europeiska Green Deal innehåller denna plan åtgärder som täcker hela produktlivscykeln. Nya produkter ska designas med cirkulär ekonomi i åtanke. Målet är att förbättra produkternas hållbarhet, uppgraderingsmöjligheter, reparerbarhet och återanvändbarhet samt öka andelen återvunnet material i nya produkter. Målet är att alla förpackningar tillverkade i EU ska vara 100% återanvändbara eller återvinningsbara senast 2030.
Även i samhället sker en stark förändring mot hållbarhet. Enligt en undersökning av revisions- och konsultföretaget EY (Ernst & Young) i början av 2020, skulle 68 procent av den tyska befolkningen generellt betala mer om en produkt bevisligen inte skadar miljön.
Det växande medvetandet inom politik och samhälle om behovet av cirkulär användning av råvaror möts av positiv respons inom återvinningsindustrin. VDMA:s branschförening för avfalls- och återvinningsteknik ser en enorm potential i återanvändning av plast. Redan idag kan den modernaste återvinningstekniken återvinna en stor del av de 14,4 miljoner ton plast som bearbetas i Tyskland – ett viktigt bidrag till klimatskyddet, eftersom användningen av ett ton återvunnen plast sparar mellan 1,45 och 3,2 ton CO2-ekvivalenter. Problemet är att det saknas en marknad för återvunnet material.
Återvunnen plast vs. ny plast – en fråga om lönsamhet
På grund av den mycket låga efterfrågan på råolja i slutet av 2020 har priset på nya plaster sjunkit dramatiskt. Resultatet: Förpackningstillverkare använder alltmer jungfruplast och mindre återvunnet material. Denna trend förstärks ytterligare av de högre priserna på återvunna material, som ofta kräver kostsamma återvinningsprocesser. För att kunna producera återvunnen plast lönsamt och erbjuda den till konkurrenskraftiga priser, är återvinnare beroende av den senaste tekniken. Dessutom beror lönsamheten för återvunnen plast i hög grad på ingångsmaterialet. Ju högre kvalitet och renhet det har, desto mer ekonomisk är återvinningsprocessen. Endast när kvaliteten och priset på återvunnen plast är jämförbara med ny plast, väljer tillverkare att använda den.
VD:n för VDMA Föreningen för avfalls- och återvinningsteknik, Dr. Sarah Brückner, är övertygad: ”En marknad för sekundära råvaror och därmed en framgångsrik cirkulär ekonomi kan inte etableras utan rätt rättsliga ramar.”
EU:s plastskatt – lösningen?
EU ser en potentiell lösning för att rädda marknaden för återvunnen plast i den plastskatt som antogs i juli 2020. Denna avgift på 80 cent per kilo gäller sedan 1 januari 2021 för allt icke-återvinningsbart plastavfall – och syftar till att ge EU-länderna incitament att minska mängden ”smutsig” plast i omlopp. För Tyskland innebär detta en stor omställning, då landet enligt Heinrich-Böll-Stiftelsens ”Plastikatlas” är Europas största producent och bearbetare av plast.
Problemet med plastskatten: Avgiften för plastavfall belastar skattebetalarna, inte förpackningsindustrin som sätter plasten i omlopp. Viola Wohlgemuth, ansvarig för konsumtion, textilier och plast på Greenpeace, ser kritiskt på skatten. Enligt en Spiegel-artikel anser hon att plastskatten, för att verkligen styra beteendet, borde läggas på produktförpackningarna så snart de kommer ut på marknaden.
Andelen återvunnet material måste ökas. Men hur?
En säker tillgång till återvunna material kan i framtiden minska behovet av primära råvaror. För att uppnå detta måste återvinnare, tillverkare och konsumenter samarbeta.
Optimera avfallsinsamling och återvinning
Avfallsinsamling är ett avgörande första steg i varje avfallshanteringsprocess och spelar en central roll för dess totala effektivitet. I Europa finns det en mängd olika system för insamling av hushållsavfall. Idag erbjuder den specifika insamlingen av förpackningar och andra hushållsprodukter, som huvudsakligen består av plast, aluminium, papper och glas, en attraktiv lösning för att maximera mängden återvunnet avfall. För att återvinningen av förpackningsavfall verkligen ska ske, krävs det dock att både tillverkare och konsumenter deltar. En grundläggande förutsättning för avfallshantering är en ren sortering. Endast om vi korrekt sorterar våra förpackningsavfall kan de återvinnas.
Det finns dock ytterligare ett problem: Om förpackningar består av flera materialskikt eller en kombination av material som inte kan separeras efter användning, blir återvinningsprocessen betydligt mer komplicerad. Ibland består de av fast limmade föreningar av flera plasttyper. I sådana fall tilldelas de ofta en materialfraktion i sorteringsanläggningen, vilket minskar renheten.
Den ökande efterfrågan på återvunna material, särskilt PET-återvunna material, för plastförpackningar innebär också risken att det i framtiden inte kommer att finnas tillräckligt med sekundära råvaror av lämplig kvalitet. I Tyskland består dryckesflaskor sedan länge av nästan 30 procent återvunnet PET. IK Industrievereinigung Kunststoffverpackungen e.V. ser dock en risk för PET-dryckesflaskmarknaden. "Endast få länder i Europa har hittills ett så effektivt pantsystem för PET-dryckesflaskor som Tyskland", säger Dr. Isabell Schmidt, IK:s chef för cirkulär ekonomi.
För att säkerställa en tillräcklig försörjning av återvinningsråvaror till branschen måste den separata insamlingen och återvinningen av PET-dryckesflaskor utökas kraftigt i hela EU. Annars hotar ett marknadsförbud för PET-dryckesflaskor. För att förhindra detta arbetar IK för att etablera en europeisk marknadsövervakningsenhet som särskilt ska hålla koll på tillgången på PET-återvunna material i livsmedelskvalitet. Om återvinningsråvaror inte längre finns tillgängliga i nödvändiga mängder och kvaliteter till rimliga priser bör EU:s krav på användning av återvunnet material upphävas, enligt Dr. Schmidt.
Utmaning för plasttillverkare och -bearbetare: Högkvalitativt återvunnet material genom innovativ teknik
Den viktigaste förutsättningen för att kunna producera högkvalitativa sekundära råvaror är rent material. Inköpt återvunnet material från olika tillverkare innehåller ofta föroreningar. Det kan ha många orsaker. Om de olika materialen inte identifieras, separeras och sorteras korrekt under plaståtervinningsprocessen, blandas de och går vidare i krossad form i det återvunna materialet. Om detta förorenade återvunna material bearbetas vidare, lider produktkvaliteten och det leder till reklamationer. Färgavvikelser på grund av felaktiga färger i det återvunna materialet kan vara en annan reklamationsorsak. Den vanligaste föroreningen i återvunnet material är metallpartiklar. Om dessa inte upptäcks kan de orsaka maskinskador och avsevärt minska produktionseffektiviteten.
Lösningen är sensorbaserade materialanalys- och sorteringssystem som kan sortera exakt efter form, färg och materialtyp. Metallseparatorer kan dessutom pålitligt upptäcka och avlägsna även de minsta metallpartiklarna i det återvunna materialet. På så sätt är det möjligt att få återvunnet material med renheter på upp till 99 procent från lågkvalitativt utgångsmaterial.
Design för återvinning
Politiken svarar på denna utmaning med ambitiösa krav i lagstiftningen, till exempel i förpackningslagen. Tillverkare står inför en ny utmaning i produktdesign med fokus på holistisk och hållbar produktutveckling. Alla produkter ska i framtiden designas och tillverkas så att förpackningarna efter användning antingen kan återanvändas och återvinnas eller består av förnybara råvaror, enligt EU-kommissionens krav.
Och här uppstår en ond cirkel. Endast återvinningsbara produkter kan tillverkas om det finns tillräckligt med sekundära råvaror. Och endast om tillräckligt med sekundära råvaror finns tillgängliga till överkomliga priser kan tillverkare arbeta lönsamt.
Slutsats
Önskan att sluta kretsloppet är stark både i samhället och politiken. EU har satt riktningen och infört första lagarna, men ett fullständigt rättsligt ramverk saknas för att verkligen nå de ambitiösa klimatmålen och sluta kretsloppet helt. En sak är dock säker: Tills vi når dit, måste alla vara redo att bidra aktivt – från tillverkare och bearbetare till konsumenter och återvinningsföretag. Denna vilja kommer dock bara finnas om alla inblandade har en viss grad av planeringssäkerhet. Endast då kan de arbeta lönsamt.