Återvinning av elektronikskrot och dess roll i den cirkulära ekonomin
1,7 miljoner ton elektronikavfall genereras årligen i Tyskland. Men bara en liten del hanteras korrekt, ofta hamnar det till och med i hushållssoporna. Värdefulla metaller och andra råvaror som skulle kunna återvinnas går därmed förlorade, och mycket återvinningspotential förblir outnyttjad. För en framgångsrik cirkulär ekonomi är det avgörande att förbättra den hittills bristfälliga insamlingen av uttjänta elektronikprodukter och återföra dessa "råvarugruvor" till återvinningskretsloppet. En uppgift som endast kan lösas med engagemang från alla – från tillverkare och konsumenter till avfallshanterare.
Vad är elektronikskrot?
Elektronikavfall, eller e-avfall, omfattar alla produkter med elektriska eller elektroniska komponenter. Det kan vara batteridrivna leksaker, den gamla TV:n, en uttjänt smartphone, köksapparater som inte längre används eller badrumsvågen. Även produkter där man inte direkt tänker på det omfattas av lagen om elektriska och elektroniska produkter (ElektroG) när de har fasta elektriska delar. Det kan vara skor med blinkande sula, justerbara sängbottnar eller skåp med inbyggd belysning. Om de elektriska delarna i dessa produkter inte kan tas bort eller bara med stor svårighet, måste hela produkten kasseras som elektronikavfall när den tjänat ut. Om de elektriska delarna däremot kan avlägsnas, är det bara dessa som ska lämnas till insamling av uttjänta elektroniska produkter. Även så kallade passiva enheter, som inte har någon egen funktion utan bara leder ström, som antenner, kablar, adaptrar, uttag eller kontakter, räknas som elektronikavfall.
Varför är e-avfall viktigt för cirkulär ekonomi?
Varje år ökar antalet elektroniska enheter på marknaden, och med det ökar också mängden elektroniskt avfall. I hela Europa är e-avfall den avfallsström som växer snabbast. Mycket av detta avfall hanteras och återvinns inte korrekt. Gamla enheter innehåller många värdefulla råvaror, särskilt metaller som koppar, kobolt, silver, guld och litium, vars utvinning inte bara kräver mycket energi och arbetskraft utan också kan skada miljön. Därför är det viktigt att återföra dessa värdefulla resurser till produktionscykeln. Sedan 2019 har EU infört tydliga regler: 65 procent av alla elektroniska enheter som släpps ut på marknaden ska samlas in och återvinnas. Men Tyskland ligger fortfarande långt efter: Enligt en beräkning från Umweltbundesamt var insamlingsgraden endast 44,1 procent år 2020. I EU är återvinningsgraden för e-avfall ännu lägre, under 40 procent. Det innebär att en stor del av de värdefulla resurserna går förlorade.
Återvinning av elektronikskrot
Elektronikavfall innehåller en mängd värdefulla råmaterial som kan återvinnas, såsom metaller, plast, glas och sällsynta jordartsmetaller. Den nuvarande lagen om elektronikavfall (ElektroG) styr miljövänlig hantering och återvinning av gamla apparater med målet att förbättra återvinningen av värdefulla råmaterial i elektronikskrot.
Det innebär att konsumenter måste lämna sina gamla elektronikprodukter i elektronikbutiker med en yta på minst 400 kvm, på återvinningscentraler eller i stora livsmedelsbutiker som säljer elektronik. Därifrån påbörjas processen med reparation eller demontering. Tyvärr hamnar många gamla apparater inte i återvinningssystemet. De ligger i åratal i lådor, skåp eller garage, eller hamnar till och med i hushållsavfallet.
Detta leder till att stora mängder värdefulla råmaterial går förlorade och att skadliga ämnen hamnar i miljön. Enligt Umweltbundesamt genererades i genomsnitt 22 kg elektronikavfall per person år 2019, men endast 45 procent återvanns eller lämnades tillbaka på rätt sätt. Särskilt gamla mobiltelefoner samlas i mängder i tyska hem – enligt en undersökning av Bundesverband Informationswirtschaft, Telekommunikation und neue Medien e.V. (Bitkom) fanns det nästan 200 miljoner stycken år 2020.
Det motsvarar cirka 50 ton silver, 4,8 ton guld och 1,8 ton palladium som lagras i tyska hushåll. Alla dessa råmaterial kan återföras till kretsloppet genom återvinning. De värdefulla litiumjonbatterierna i mobiltelefoner är upp till 75 procent återvinningsbara. Litium är en mycket värdefull resurs som behövs för tillverkning av elbilar och vars utvinning är mycket krävande.
Hur fungerar återvinning av elektronikskrot?
Återvinning omfattar mekaniska, termiska och kemiska processer och består huvudsakligen av följande steg: Först krossas elektronikavfallet maskinellt. Därefter sorteras skadliga ämnen som batterier, färgtoner eller kondensatorer samt trä- och textilrester manuellt bort. Sedan mals allt ner igen i tre på varandra följande aggregat. Med hjälp av en magnet avlägsnas järnet. Detta transporteras separat till stålverket där det smälts ner och återvinns som råmaterial. Den återstående metall-plastblandningen bearbetas i flera steg och metallen separeras från plasten. Med siktteknik och metallseparatorer sorteras materialet efter typ och storlek. I en optisk process och med lufttryck filtreras aluminium ut. Den återstående blandningen delas upp med ytterligare krossningsaggregat för att separera metaller från plastdelar. För att säkerställa att även de minsta värdefulla materialen inte går förlorade, tvättas plast-metallblandningen i två processer på ett tvättbord. Här separeras lätt plast från metaller.
Under hela återvinningsprocessen frigörs stora mängder damm som även innehåller små metallpartiklar. För att återföra dessa till värdekedjan tillverkas autogena pellets från dammet för den metallurgiska smältprocessen.
Utmaningarna med återvinning av e-avfall
Eftersom de flesta elektroniska apparater består av en mängd olika och ibland oskiljaktigt sammanbundna material, är återvinning ofta en tekniskt och ekonomiskt utmanande uppgift. Hittills har återvinningen av uttjänta elektroniska apparater mestadels begränsats till massmetaller som stål, järn, aluminium, koppar och ädelmetaller, som är lätta att återvinna. Sällsynta jordartsmetaller, gallium, tantal och indium har globala återvinningsgrader på mindre än en procent. De används i små och komplexa mängder i elektroniska apparater, vilket gör dem svåra att återvinna.
Vilka ämnen i elektronikavfall som faktiskt återvinns beror på tillgänglig teknik och lönsamhet. För att kunna återvinna elektronikavfall heltäckande krävs flera, ibland komplexa delprocesser som med hjälp av olika teknologier fokuserar på de enskilda komponenterna i råmaterialet. Endast med avancerad processteknik är det möjligt att effektivt och ekonomiskt återvinna det mycket heterogena elektronikavfallet genom att separera alla skadliga ämnen. Moderna sorteringssystem spelar till exempel en viktig roll genom att separera det mycket heterogena elektronikavfallet i dess enskilda komponenter, såsom metaller, tekniska plaster, kretskort, kablar och ledningar.
Slutsats
Elektronikavfall är fullt av värdefulla material som bör utnyttjas. Oavsett om det handlar om en hårtork, en brödrost eller en gammal smartphone. Med tanke på att elektronikskrot är den snabbast växande avfallsströmmen i hela EU, måste vi i framtiden utnyttja återvinningspotentialen mycket mer. Annars kommer vi inte att lyckas stänga kretsloppet. Förutom att elektronikavfall innehåller många värdefulla råvaror som bör återvinnas, frigörs många farliga ämnen för människor och miljö vid förbränning eller deponering av elektronikskrot.
Av denna anledning bör det bli standard för alla konsumenter att hantera sitt elektronikavfall på rätt sätt. Tillverkare av elektroniska produkter bör i framtiden fokusera mer på "Design for Recycling" och prioritera modulär design, enkel reparation, undvikande av lim och användning av återvunnet material. Och sist men inte minst, behöver politiken agera. Den bör skapa förutsättningar för att övervaka avfallshanteringen noggrannare. Återvinningsföretag måste få incitament att investera i avancerad processteknik som t.ex. sorteringsanläggningar för att effektivt kunna återvinna heterogent elektronikskrot.