Cirkulär ekonomi – Det måste vara lönsamt
Cirkulär ekonomi ses som en lösning för att undvika avfall och bevara resurser. För att den ska bli hållbar inom plastindustrin måste alla dra nytta av den: oavsett om det är avfallshanterare, återvinnare, bearbetare, konsumenter eller miljön. En komplex utmaning.
År 2015 antog EU-kommissionen en handlingsplan för cirkulär ekonomi med 54 åtgärder. I mars 2019 gjorde de en positiv delutvärdering: ”Principerna för cirkulär ekonomi har integrerats i produktion, konsumtion, vattenhantering, livsmedelssektorn samt hantering av vissa avfallsströmmar, särskilt plast,” säger Frans Timmermanns, förste vice ordförande i kommissionen.
Detta kan även bekräftas med siffror. Enbart under 2016 genererades 147 miljarder euro i värdeskapande från cirkulära aktiviteter som reparationer, återanvändning eller återvinning, och investeringar på 17,5 miljarder euro gjordes. Ett inslag i den cirkulära ekonomin i Europa är EU:s plaststrategi. Den föreskriver bland annat att alla plastförpackningar på EU-marknaden ska vara återvinningsbara från och med 2030.
Utmaningar för återvinnare
För att detta ska bli verklighet och kretsloppet ska slutas, finns det fortfarande mycket att göra. Priserna på återvunna material och nyproducerade varor varierar just nu. Detta är en utmaning för återvinnare, eftersom efterfrågan minskar när priserna på återvunna material är högre än på nyproducerade varor.
Priset på återvunnet material beror på flera faktorer: Dels på mängden tillgängligt material, som i sin tur är kopplad till insamlings- och avfallssystem. Dels beror det på kostnaderna för sorterings- och bearbetningsprocessen. Beroende på plastens slutliga användningsområde varierar kraven på renhetsgrad. Ibland krävs betydande mängder vatten och energi för att rengöra och sortera. Om lönsamheten – alltså vinstgenereringen – ifrågasätts redan i detta skede av kretsloppet, riskerar hela cirkulärekonomin att rubbas.
Utmaningar för plasttillverkare och -bearbetare
För plasttillverkare och -bearbetare gäller liknande villkor. Deras lönsamhet beror också på tillgänglig mängd, kvalitet och pris på återvunnet material. Tillverkare och bearbetare behöver planeringssäkerhet för alla tre komponenter: Utan tillräcklig mängd riskerar de till exempel produktionsstopp, och med bristande kvalitet på råmaterialet blir slutprodukten undermålig. Ofta är det använda materialet förorenat med metalldelar, vilket leder till kostsamma maskinskador, processstörningar och driftstopp. Inte minst påverkar för höga inköpspriser deras vinst negativt.
Stor potential
Beräkningar från "Der Grüne Punkt", marknadsledaren inom duala system i Tyskland, visar att även utan betydande teknologiska framsteg, men med dagens ledande teknik brett implementerad, är värdeskapandet för återvunna material betydande. Marknadsvolymen för plaståtervinning i Tyskland kan öka från 189 miljoner euro år 2014 med 119 procent till 414 miljoner euro år 2030. Om förutsättningarna och efterfrågan förbättras, kan marknadsvolymen till och med nå 1,04 miljarder euro år 2030.
Ytterligare en faktor som stärker potentialen: Den globala efterfrågan på plast ökar. Detta kan leda till en ansträngd försörjningssituation med långa leveranstider för nytt material. Sekundära råvaror kan då komplettera primärmaterial och skapa en försörjningsmarknad som är i stort sett oberoende av nyvarans volatilitet i fråga om tillgång och pris.
Från "Nice to have" till konkurrensfördel
Politiken kan också påverka återvinningspotentialen positiv genom åtgärder som rör exempelvis förpackningslagar och fasta återvinningskvoter. Med den tidigare nämnda EU-plaststrategin har redan ambitiösa mål formulerats.
Företagens inställning till användning av återvunnet material spelar också en avgörande roll. Många företag har redan börjat tänka om. Koldioxidavtrycket – den totala mängden koldioxidutsläpp som uppstår direkt eller indirekt under tillverkningsprocessen eller produktens hela livscykel – hamnar alltmer i fokus. En positiv koldioxidbalans blir en del av en hållbar produktstrategi och ibland en konkurrensfördel. Redan vid produkt- och förpackningsutveckling kan återvinningsbarheten beaktas. Om detta kommuniceras tydligt till konsumenten ökar det acceptansen och efterfrågan på produkter av återvunnet material. Dessutom bidrar det till miljön.
För miljöns skull
Miljön drar stor nytta av ett högt återvinningspotential och en sluten plastkrets. Anledningen är att nya plastprodukter fortfarande främst tillverkas av primärplast från råolja. Enligt den tyska branschorganisationen för plaståtervinning minskar plaståtervinning behovet av råolja på två sätt: Dels genom att spara på ny plast och dels genom att spara energi. Vid plaståtervinning används endast 33 till 50 procent av den energi som krävs för att producera nya produkter. Dessutom är CO2-besparingen betydande. Varje ton återvunnen plast som ersätter motsvarande nyvara undviker enligt organisationen mellan 1,45 och 3,22 ton klimatpåverkande växthusgaser.
Investeringar i återvinning kan alltså ge god avkastning för alla inblandade. Att satsa tid och pengar på teknologier och strukturer som ökar lönsamheten för återvinning verkar lovande med tanke på den stora potentialen. Deponering och avfallshantering i naturen bör snabbt ersättas av återvinning. Endast genom återanvändning av plastavfall, helst i högkvalitativa produkter, kan begränsade resurser bevaras och plastkretsloppet slutas.